Campbells är väldigt roliga hamstrar att ha som husdjur. De har många olika personligheter och stilar. De kan vara mysiga soffpotatisar eller roliga racerhamstrar man bygger hinderbanor åt och allt däremellan. De är verkligen stor variation på dem och ingen är den andra lik. Som guldhamstrarna är de väldigt nyfikna och kontaktsökande. Det är mysigt att kunna ha fler som bor tillsammans i buren och gör saker tillsammans. Även att kunna sitta tillsammans med dem båda i soffan eller på golvet.
Har man dem i ett rum man är mycket så blir de snabbt vana vid er. Det är även bra att umgås mycket och i början kortare stunder för att lära känna varandra och bearbeta allt det nya. Har man en hamster som är väldigt rädd i början så behöver de stå lite mer avskilt och få mycket lugn och ro. Även kanske få vara i buren utan hantering i några dagar för att landa i allt nytt.
Har man dem i ett rum man är mycket så blir de snabbt vana vid er. Det är även bra att umgås mycket och i början kortare stunder för att lära känna varandra och bearbeta allt det nya. Har man en hamster som är väldigt rädd i början så behöver de stå lite mer avskilt och få mycket lugn och ro. Även kanske få vara i buren utan hantering i några dagar för att landa i allt nytt.
Beteende och hantering
Ofta är de lite mer vakna på dagen eller sen eftermiddag än vad guldhamstrarna är, vilket ger fler möjligheter för gos och aktivering tillsammans.
Vissa campbells har tyvärr ett revirskyddande beteende. Alla har inte det men det är inte heller vanligt. Det betyder att de skyddar sitt revir, i detta fallet sin bur mot andra campbells men även mot oss. Så dessa individer biter eller attackerar då oss i buren. Men när man har de utanför buren så är de världens mysigaste. När man då tar ut dessa ur buren så behöver men då ha en skål, ett rör eller något liknande som de kan gå in i när vi lyfter ut dem till oss.
Om ens campbells tycker att det är jobbigt att bli upplyft från buren utan att ha ett revibeskyddande beteende är det viktigt att tänka på hur man tar upp den. Vissa tycker mer om att gå in i en skål eller ett rör för att bli upplockade. Vissa behöver bli uppskopade med båda händerna snabbt. Det är väldigt viktigt att upplockandet inte blir en jakt. Detta gör hamstern stressad och tycker att det blir jobbigt och kan därför utveckla ett aggressivt beteende mot händer.
När hamstern är ung främst så testar den nya saker vad det är får något. Detta gör de med munnen och tänderna. Detta är inga bett utan de känner och testar. Kanske på ens naglar eller kläder. Det är helt normalt och kan försvinna sedan när hamstern växer och blir äldre.
Campbells är lätthanterde hamstrar som är nyfikna på sin omgivning och gärna tittar runt på det mesta. Vissa sitter gärna i handen och myser en liten stund innan de vill utforska medans andra gärna vill springa runt direkt. Det går jättebra att klappa och mysa lite med dem samtidigt såklart. Många är väldigt sociala mot oss människor och väntar och visar att de vill ha uppmärksamhet och bli utplockade när de är i buren.
Ofta är de lite mer vakna på dagen eller sen eftermiddag än vad guldhamstrarna är, vilket ger fler möjligheter för gos och aktivering tillsammans.
Vissa campbells har tyvärr ett revirskyddande beteende. Alla har inte det men det är inte heller vanligt. Det betyder att de skyddar sitt revir, i detta fallet sin bur mot andra campbells men även mot oss. Så dessa individer biter eller attackerar då oss i buren. Men när man har de utanför buren så är de världens mysigaste. När man då tar ut dessa ur buren så behöver men då ha en skål, ett rör eller något liknande som de kan gå in i när vi lyfter ut dem till oss.
Om ens campbells tycker att det är jobbigt att bli upplyft från buren utan att ha ett revibeskyddande beteende är det viktigt att tänka på hur man tar upp den. Vissa tycker mer om att gå in i en skål eller ett rör för att bli upplockade. Vissa behöver bli uppskopade med båda händerna snabbt. Det är väldigt viktigt att upplockandet inte blir en jakt. Detta gör hamstern stressad och tycker att det blir jobbigt och kan därför utveckla ett aggressivt beteende mot händer.
När hamstern är ung främst så testar den nya saker vad det är får något. Detta gör de med munnen och tänderna. Detta är inga bett utan de känner och testar. Kanske på ens naglar eller kläder. Det är helt normalt och kan försvinna sedan när hamstern växer och blir äldre.
Campbells är lätthanterde hamstrar som är nyfikna på sin omgivning och gärna tittar runt på det mesta. Vissa sitter gärna i handen och myser en liten stund innan de vill utforska medans andra gärna vill springa runt direkt. Det går jättebra att klappa och mysa lite med dem samtidigt såklart. Många är väldigt sociala mot oss människor och väntar och visar att de vill ha uppmärksamhet och bli utplockade när de är i buren.
Campbells i par/grupp och gruppdynamik
Campbells är ett flockdjur som så långt det är möjligt ska bor i samkönade par eller grupper. Så minst två stycken tillsammans upp till en större grupp. En större grupp kan bestå av ca 8st. Men då måste man även ha en bur anpassad till så många. Två till fyra är lagom grupper. Jag tycker om att ha mellan tre till fyra stycken. Sedan har jag även en hangrupp som är lite större.
På grund av det revirbeskyddande beteendet som vissa individer har eller kan få rekommenderar jag inte att man har ett samkönat par i en bur som är större än en meter då de då kan skapa revir mot varandra om den instinkten är lite större hos någon av individerna. Om man märker att det beteendet kommer så bör de sättas i en bur som är mindre än den för att undvika revirbråk.
Det är tyvärr aldrig någon garanti att de campbells man har i samkönade par eller grupper alltid kommer fungera utan att de börjar bråka. Det är en period vid åldern 3-6 månader där de utvecklar lite mer och blir mer könsmogna. Det är i denna perioden de kan försöka gå upp i rang. Är då de två som bor tillsammans lika gamla kan det vara svårt att bestämma vem som ska vara högre i rang. Detta kan då göra att det inte slutar bråka och behöver dela på sig. Det kan även vara så att det är två yngre lika gamla som bor med en äldre. När den äldre börjar närma sig sitt slut kan de andra två börja bråka om vem som då ska vara högst i rang. Om man istället har ett par eller en grupp som skiljer lite i åldern kommer rangen att läggas enklare. Mamma och dotter eller pappa och son är för det mesta bra grupper. Så bara för att de är syskon och bott tillsammans sedan de var små är det tyvärr ingen garanti på att de alltid kommer hålla sams. Det är det aldrig.
Har man två campbells som bor tillsammans bör de inte bo i en bur som är för stor. Över en meter lång. Då kan de börja skapa revir mot varandra och börja bråka på grund av det. Då behöver man sätta dem i en mindre bur för att de ska hålla sams. Men man ska inte heller ha dem i en för liten bur med för lite aktivering. Då kommer de börja bråka för att de bor för trångt och för att de är understimulerade. Lagom är bäst. Du kan läsa mer om burar och inredning på sidan om bur och inredning för att se vad för burar och inreding som är väl anpassade för campbells.
Tecken på att det är dags att separera sina campbells:
• Om man hittar sår eller sårskorpor från att ha blivit biten av sin burkompis ska man alltid sära på dem. Är det fler än två i buren tar man ut den som biter.
• Blir den jagad eller inte vågar komma fram på grund av den andra så ska de säras på. Då trivs de inte ihop
De ska kunna äta, springa i hjul, sova m.m tillsammans. Då ser man att de trivs och fungerar ihop. Sen kanske de inte alltid sover ihop för det. De kan endå välja att sova på olika ställen.
Det är helt normalt med lite gnabb m.m. Det är bara viktigt att hålla koll på så att de inte går överstyr. Med lite gnabb så kan det låta mycket värre än var det är. Vissa campbells är lite dramaqueens, men som sagt, hålla koll på så att det inte går överstyr. Är det ritkigt bråk så märker man det.
Campbells är ett flockdjur som så långt det är möjligt ska bor i samkönade par eller grupper. Så minst två stycken tillsammans upp till en större grupp. En större grupp kan bestå av ca 8st. Men då måste man även ha en bur anpassad till så många. Två till fyra är lagom grupper. Jag tycker om att ha mellan tre till fyra stycken. Sedan har jag även en hangrupp som är lite större.
På grund av det revirbeskyddande beteendet som vissa individer har eller kan få rekommenderar jag inte att man har ett samkönat par i en bur som är större än en meter då de då kan skapa revir mot varandra om den instinkten är lite större hos någon av individerna. Om man märker att det beteendet kommer så bör de sättas i en bur som är mindre än den för att undvika revirbråk.
Det är tyvärr aldrig någon garanti att de campbells man har i samkönade par eller grupper alltid kommer fungera utan att de börjar bråka. Det är en period vid åldern 3-6 månader där de utvecklar lite mer och blir mer könsmogna. Det är i denna perioden de kan försöka gå upp i rang. Är då de två som bor tillsammans lika gamla kan det vara svårt att bestämma vem som ska vara högre i rang. Detta kan då göra att det inte slutar bråka och behöver dela på sig. Det kan även vara så att det är två yngre lika gamla som bor med en äldre. När den äldre börjar närma sig sitt slut kan de andra två börja bråka om vem som då ska vara högst i rang. Om man istället har ett par eller en grupp som skiljer lite i åldern kommer rangen att läggas enklare. Mamma och dotter eller pappa och son är för det mesta bra grupper. Så bara för att de är syskon och bott tillsammans sedan de var små är det tyvärr ingen garanti på att de alltid kommer hålla sams. Det är det aldrig.
Har man två campbells som bor tillsammans bör de inte bo i en bur som är för stor. Över en meter lång. Då kan de börja skapa revir mot varandra och börja bråka på grund av det. Då behöver man sätta dem i en mindre bur för att de ska hålla sams. Men man ska inte heller ha dem i en för liten bur med för lite aktivering. Då kommer de börja bråka för att de bor för trångt och för att de är understimulerade. Lagom är bäst. Du kan läsa mer om burar och inredning på sidan om bur och inredning för att se vad för burar och inreding som är väl anpassade för campbells.
Tecken på att det är dags att separera sina campbells:
• Om man hittar sår eller sårskorpor från att ha blivit biten av sin burkompis ska man alltid sära på dem. Är det fler än två i buren tar man ut den som biter.
• Blir den jagad eller inte vågar komma fram på grund av den andra så ska de säras på. Då trivs de inte ihop
De ska kunna äta, springa i hjul, sova m.m tillsammans. Då ser man att de trivs och fungerar ihop. Sen kanske de inte alltid sover ihop för det. De kan endå välja att sova på olika ställen.
Det är helt normalt med lite gnabb m.m. Det är bara viktigt att hålla koll på så att de inte går överstyr. Med lite gnabb så kan det låta mycket värre än var det är. Vissa campbells är lite dramaqueens, men som sagt, hålla koll på så att det inte går överstyr. Är det ritkigt bråk så märker man det.
